onsdag 24 oktober 2012

Hjälp Elsa hitta hem o överleva sorgen!

Detta inlägg är från min kusin! Hon behöver hjälp att finna ett hem åt Elsa! SNÄLLA HJÄLP!

Elsas matte avled under operation i torsdags!
Jag skulle passa Elsa under hennes mattes sjukhus vistelse men när matte dog vägrade Elsa gå in i huset och vägrade äta osv så jag fångade in henne i Måndags!
Elsa är en tam katt men har svårt att lita på nya människor pga jobbig uppväxt! Hon levde sitt första år med en annan katt men bodde då under en soffa! Men med sin Nya matte skapade hon ett starkt band och har varit en älskad tam katt som sovit i sängen och hållt matte i handen! Elsa bör bo som ensam katt inga hundar eller barn helst nära naturen så hon kan springa ut och in! Hon är kastrerad och vaccinerad!


Dags igen!

Inte skrivit nåt inlägg senaste tiden. Inte haft lust. Men nu ska jag nog komma igång igen tänkte jag :) Detta blir dock ett kort inlägg.

torsdag 11 oktober 2012

Jag är inte normal!

Varit en mycket lång dag för mig. Vakna med början på migrän o trött efter att ha somnat sent. Dessutom upp tidigt o iväg på en dag med föreläsningar. Var psykiatrins dag idag. Var inte lätt med koncentrationen stundtals o tröttheten var enorm, dessutom migrän på det. Men klarade ändå av dagen. Efter några uträttade ärenden kom jag hem helt slut o en kropp som värkte.

Blev kattgos, lite glass o tv + dator. Har glömt bort alldeles att äta mat. Så det får bli snart. Bara nåt enkelt, korv med bröd o mjölk. Vet att det är sent. Men jag lever som jag gör o det är mitt liv. Har ett par saker att avklara innan jag ska sova. Men först fixa käk.

Jag har aldrig levt efter andras mallar, alltid gått min egen väg. Jag är inte typen som faller för grupptryck eller följer modet mm. Jag gör sånt som känns rätt för mig, inte för alla andra. För mig är det viktigast att trivas i mitt eget sällskap först o främst. Tur jag gör det.

Så länge jag kan minnas har jag varit nattuggla o avskytt att kliva upp på morgonen. Tror inte jag nånsin kommer bli en morgonpigg människa även om jag behöver bättre dygnsrytm. Om jag nånsin blir redo för ett jobb kommer det bli svårt för mig med tiderna. Att börja tidigt är inte för mig. Trivs inte med det. Vill leva mitt liv efter den mall som passar mig.

Att sträva efter det som ska vara "normalt" är inget för mig. Jag kan inte vara någon annan än mig själv. Vill vara mig själv o inte föreställa nån annan. Alltför många som gör som andra hela tiden. De gånger jag gör nåt som anses "normalt" är det för att jag vill göra det, inte för att andra gör så.

Bästa människorna är sig själva o lever efter sin egen mall hur den nu än ser ut. Individuella o unika människor är roligare att umgås med!



tisdag 9 oktober 2012

Det sitter ett spöke på min soffa!

Så trött ikväll. Blir inget långt inlägg. Snart fixa nåt att äta o kolla tv o sen hänga tvätt. Upp tidigt imorrn. Gäsp! Satt nästan o somnade tidigare ikväll i soffan så blev vila nån timme drygt. Annars hade jag ej orkat med mig själv.

Kan inte sova förrän jag tvättat klart o hängt tvätten + ätit. Nu ska jag spöka i köket o fixa ätbart!


måndag 8 oktober 2012

Uppfattat?

Just nu vill jag bara vara ifred. Känner mig trött o småirriterad. Då är det bäst jag är för mig själv. Finns vissa människor i denna värld som frambringar denna irritation. Speciellt de som tror de vet bättre än mig o hela tiden försöker sätta sig över mig. När ska dessa individer inse att jag faktiskt är en bättre människa än de tror o att jag faktiskt i mångt o mycket är mycket smartare än dom, definitivt när det gäller mitt liv. Inte sagt att de är dumma o jag är bättre. Jag är smart, vis o klok där det räknas. Samtidigt har jag något som kallas sunt förnuft.

Visst, jag är inte perfekt. Är bara människa. Men jag anser mig vara en bra sådan med mycket medkänsla o av nån anledning har koll på mycket här i världen, dock inte allt.

Jag är så trött på att behöva förklara mig för folk. Tycker att det räcker med ett ja eller nej ibland. Gillar heller inte människor som envisas med att provocera mig. Dessa personer sjunker mer o mer i mina ögon.

Jag respekterar att alla inte tycker som jag o att alla inte är lika. Tråkigt om alla tyckte lika o var likadana. Jag kräver faktiskt samma respekt tillbaka. Ja kräver, inte ber om, jag kräver. Så trött på översittare. Bara för att en del personer är äldre än mig eller har gjort saker jag inte gjort mm betyder det inte att de är smartare än mig eller kan bättre. Faktiskt betyder det inte ett skit.

Kan man inte respektera mig så tänker jag banne mig inte respektera dessa personer. Har varit för snäll för länge! Jag är jag o jag sätter mig själv först!

Oavsett vad de personer jag just nu irriterar mig på har för anledning till deras ageranden gentemot mig så tror jag inte på dom. Flera gånger har jag fått höra att det är för mitt eget bästa, för att de bryr sig o massa annat. Men ärligt talat tror jag inte längre på det eftersom jag flera gånger sagt ifrån vissa saker. När jag sagt stopp, nej, sluta mm så menar jag verkligen allvar. Jag har rätt att säga ifrån när jag upplever nåt som kränker mig mm. Jag tror faktiskt att de som säger att de gör o säger saker för att de bryr sig om mig mm bara vill säga sina saker till mig för att det är de inte kan hålla tyst, inte av omtanke.

Vad du/ni än säger; JAG HAR HÖRT DET FÖRUT!!! Vill jag ha råd ber jag om det. För varje gång jag får höra det jag sagt ifrån betyder det att jag bryr mig mindre o mindre om dessa personer o att min respekt för dom försvinner. Tilliten gentemot dom har redan förstörts tyvärr. Jag tänker inte anförtro mig till dessa något mer o heller inte berätta saker även om de inte är hemliga, inte ens positiva saker. Jag svarar på tilltal, men det är också allt. Tänker inte delge händelser i mitt liv hur som helst. Får jag en fråga svarar jag om jag känner för det.

Detta gäller speciellt vissa personer, men bra om alla tar det till sig, för jag skiter i vem du är, vän, släkting, myndighetsperson eller andra, HAR JAG SAGT IFRÅN ÄR DET SÅ!!! Det ska räcka med att jag säger nej 1 gång!

Mitt liv är mitt o ingen annans! Jag är den jag är på gott o ont. Acceptera mig för den jag är eller försvinn. Så less på personers som försöker ändra på mig o tror de vet bättre jämt. Jag har rätt att bli accepterad precis som vem som helst annars.

Bara för att jag är tjock, har adhd o andra problem gör det mig inte till en idiot! Tala inte om för mig hur jag ska leva mitt liv. Visst behöver jag ändra på vissa saker, men det måste komma från mig o behöver jag hjälp ber jag om den!

Kom ihåg; MITT LIV ÄR FORTFARANDE MITT!

söndag 7 oktober 2012

Min vackra skyggis

Min älskade Felicia är ju en så kallad skyggis, skygg katt. Innan hon kom in i värmen för första gången i januari bodde hon ute året runt. I mars kom hon in i mitt liv. Till en början var hon jourkatt hos mig. Men numera är hon min egen o har ett hem hos mej för alltid. Jag faller så lätt för alla katter som finns, så även henne.

Då Felicia är en skygg katt är det viktigt att ha tålamod med henne. Jag älskar henne verkligen o ger henne all tid hon nånsin kan behöva o mer än så. Ännu får jag inte klappa henne. Det sker när hon är redo oavsett om det tar veckor, månader eller t o m år. Under tiden som hon varit hos mig har hon gjort framsteg. Det var en tid då hon gick bakåt istället o jag blev orolig o var i kontakt med Luffarkatten som räddade henne. Det var nära att hon fick flytta till annat jourhem. Men rätt som det var vände det o hon började göra framsteg. Än är det lång väg kvar, men framstegen hon tar är för henne gigantiska o för andra betyder det ingenting. Hennes framsteg är även för mig gigantiska då jag följer henne o ser henne varje dag.

Felicia är en katt med rätt att leva o inte som en del korkade människor vill avliva. Tyvärr finns det idioter i alla läger. Veterinärer som avlivar friska djur är för mig inte bra veterinärer. Bara för att nån människa tröttnat på sin katt, hund eller annat djur behöver de inte avlivas. Det skulle inte göras med en människa man tröttnat på... Skygga katter kan med tid o tålamod bli precis lika goa o lekfulla som vilken tamkatt som helst.

Felicia är ett riktigt busfrö som älskar att leka. Hon busar mestadels nattetid då det är lugnt. Jag ligger ofta o lyssnar på henne. :) Hon gör mig glad. En favoritplats har hon också hittat att sova på, min arbetsstol i köket. Mesta tiden tillbringar hon i köket. Men ibland smyger hon in i rummet o gömmer sig under sängen eller en garderob jag har. Tror det är hennes nyfikenhet som tar överhanden då. Hon vill vara med o se vad som sker även om hon inte riktigt vågar vara med helt ännu. Men det kommer med tiden mer o mer. Mitt förtroende har hon.

Ikväll lyckades jag lura fram henne med mat så jag fick ta kort på henne. Hon brukar sällan visa sig när jag är redo med kameran. Men hade tur ikväll. Mina andra 2 katter stängde jag in i rummet med egen mat under tiden så Felicia fick våga sig fram ifred med mig sittandes på arbetsstolen. Fick några kort med henne ätandes. Ett kommer här nedan.
Min lilla fröken gillar inte dammsugaren när den är på. Nu stod den tyst bredvid. Men imorrn åker monstret igång...:)

lördag 6 oktober 2012

Tji fick jag!

Här går jag ut i köket redo med kameran. Tänkte jag skulle få ta kort på Felicia. Men hon låg såklart inte på sin vanliga plats. Så får ta kort på henne annan gång. :)

Då Felicia inte var på sin plats tyckte Tyson att han skulle passa som modell. Så bredvid mig i soffan visa han sitt fina ansikte o vips fastna han på bild. Min underbara prins! :)

Spegel spegel på väggen...


Det bara är så!


Slutet gott allting gott

Filmen är slut o jag hitta en annan som jag inte sett. Men är inte från början, så får kolla den en annan dag då den visas igen. Bra med filmkanaler ibland. Har Viasats filmkanaler under oktober månad endast. Hittills mest skräp som visats med nåt enstaka undantag. Får hoppas på bättre filmer.

Ska kolla om det finna annat på tv. Inte lust att sova riktigt än. Datorn finns ju förstås. :)

Skulle stänga av datorn, men fastnade som vanligt. Jaja, jorden går inte under för det!

Himlen kan vänta

En av mina idoler från 80-talet till nu! Många härliga låtar!

Jag såg någon hoppa...

...från ett vattentorn. Natten till idag drömde jag att jag o en kompis var i närheten av ett vattentorn nånstans i Sverige. Vet ej var. När vi satt på en bänk i en buskur eller liknande hörde vi på radio (via mobilen) att någon stod på vattentornet o tänkte hoppa. Innan vi visste ordet av såg vi en figur som stod uppe på toppen av tornet titta ner o innan vi hann reagera hoppade personen rakt ner bara några meter från oss. Blodet stänkte över oss...

Jag vaknade inte där, drömmen fortsatte lite till. Men detta var det värsta innan området var omringat av polis, brandmän o ambulanser...

Tack o lov var det bara en dröm. Men drömmen var så verklig att jag inte glömmer den. Undrar om drömmen betyder något?

Kom bara tänka på det nu. Filmen väntar...

Fame costs!

På 80-talet, även senare följde jag tv-serien Fame. Älskade serien. Har alltid haft en passion för dans o teater även om jag själv inte får ordentligt utlopp för det. Har även sett filmen. Filmen Dirty Dancing har jag sett hur många gånger som helst. Tappat räkningen för länge sen. Den tillhör favoriterna. Flashdance, Salsa o Lambada är några filmer jag också sett. Jag älskar att dansa även om jag inte är bra på det. Tyvärr är min vikt ett hinder idag. Annars skulle jag gärna dansa mera. Dans är förstås bra motion, men tror inte jag hör hemma på någon av danskurserna som finns i Nyköping. Är också en kostnadsfråga.

På tv älskar jag att se program som Let´s Dance. Får alltid favoriter bland dansarna. Min favorit är ändå Tony Irving i juryn. Som han får mig att skratta. Han har glimten i ögat. Därför extra roligt när han gjort uppträdanden här i stan.

Jag kommer fortsätta älska dans även i framtiden även om jag aldrig nånsin kommer känna mig välkommen på någon danskurs. Önskar jag kunde få chansen någon gång, men räcker med att titta på mig så avskräcks folk. Min vikt är ett hinder. :( Vill dansa, älskar att dansa, men tyvärr kommer det nog aldrig ske... Jag vill inte bli någon stor dansare, bara dansa som hobby o för att det är kul.

Gillar filmen jag ser just nu, Fame, nyinspelad 2009, på tv11. Fortsätter med den nu! God Natt!

torsdag 4 oktober 2012

Tinnitus eller?

Det tjuter i mina öron massor. Kom helt plötsligt för en stund sen o slutar inte. Ett enda tjutande... Vet ej varför. Men mina öron tjuter o jag tycker det ska sluta o det NU! ÄR irriterande. Men får härda ut, försvinner väl nån gång hoppas jag.

Kanelbullens dag idag o då måste jag ju ha en bulle. :) Vore ju gott i a f. Så blir en tripp till affärn om ett litet tag. Jag har ingen lust att baka bullar just nu, så får bli en köpt. Duger det med. Är inte så bra på att baka bullar. Men ska nog testa nån dag igen. Inte bakat bullar på flera år nu.

Hmmm...tjutandet har minskat under skrivande stund. Så skönt, går åt rätt håll i a f.

Dags o äta nåt lätt innan jag svimmar tror jag. Inte blivit någon frukost idag. Slarv slarv o åter slarv från min sida. Men är som det är. Kom av mig lite efter ett strömavbrott imorse. Jaja, strömmen är tillbaka, men annat kom emellan. Jag hade klarat mig utan ström några timmar ändå, men bra för kyl o frys att den kom igång igen.

onsdag 3 oktober 2012

Vill tacka min vän!

Tack V för sällskapet ikväll o för att du fick mig att skratta o må lite bättre. Behövde detta, var medicin för själen! Att umgås med dig lättar upp stämningen för mig o vi kan skoja med varandra. Alltid glimten i ögat när vi umgås. Vi kan prata om jobbiga saker, men även skoja om det mesta. Tack för att du finns min vän!

Veterinär Jens Melander i Lekeryd borde inte få jobba med djur eller människor!

Följande inlägg är kopierat från en annan blogg,

http://cathleen.blogg.se/category/ozzy.html

Detta bör spridas!

Värsta dagen i mitt liv och en varning till andra hundägare!

2012-08-08 KL. 15.20
Hade vi bokat tid hos Lekeryds veterinären, det är första dagen de öppnar. Vi ska dit för att dra ut tre mjölktänder på vår hund Ozzy.

När vi kommer dit får vi båda en konstig känsla av veterinären Jens Melander.
Han verkar vara nyvaken och förvirrad men vi intalar oss att han kan sitt jobb.
Vi får följa med in där operationen ska äga rum och Jens torkar av bordet lite lätt. Han lyssnar på Ozzys hjärta och säger att det låter bra, han frågar vad han väger och jag svarar
”1.9kg när jag vägde men de var ett tag sen”.
Utan att väga honom går han bort till sitt skrivbord som är i samma rum, han tittar i en tabell och går tillbaka till oss vid bordet. Den sträckan är ca 3m MAX, antagligen mindre. Han glömmer bort vad han läst och går tillbaka för att titta, detta upprepas tre gånger.

Han ger Ozzy sprutan mellan nacken och frambenet. Han börjar se lite trött ut, någon minut senare ska han även få lokalbedövning i tandköttet. Jens tar då ett hårt tag över hela Ozzys huvud, så pass att fingrarna blir lite vita. Vi är väldigt chokade över hur hård hänt han är och får inte fram ett ljud. Klinikens föreståndare håller fast hans kropp för han rör sig så mycket. Tillslut knakar de till tre gånger i hans nacke, men Jens släpper inte.

Efter en stund ger Jens honom en till spruta, den får han i bakbenet.
Han fortsätter sedan att ge honom det som var kvar av lokal bedövningen.
Ozzy ligget på fel håll så han slänger runt honom, som en deg ungefär och det blir en duns när han landar.
Nu tar han på sig handskar och ska dra ut tänder. Han hugger med ett litet verktyg runt tänderna och det kommer blod. Det ser inte trevligt ut och vi står fortfarande halt tagna och ser på. Nu säger han att det kan ta ett tag och Elizabet visar oss till väntrummet.

Dörren in där han opereras är öppen, skulle det komma in någon skulle den nästan stå intill Ozzy för lokalen är inte så stor. Vi hör hur han sliter i honom och jag skickar sms till min mamma, jag tror inte han kommer klara sig. Jag fråga Anton men jag ser att han ljuger.

Dörren stängts plötsligt. Vi hör nu ett susande ljus, jag hoppas de är en slang som tar bort allt blod och slem, nu ska han komma ut och säga att allt är klart. Istället kommer han ut och säger ”hunden klarade inte narkosen, hunden är död” Jag springer in till Ozzy och frågar om de finns nått vi kan göra, gör det fort jag skiter i vad de kostar. Elizabeth svarar att ”Jens gjort allt han kan och han var väldigt snabb när han märkte att pulsen ändrades. Och att han tyvärr inte klarade narkosen, och att de är väldigt många hundar som inte göra det.” Jag vänder mig till Jens och frågar lugnt ”hur mycket gav du honom? Är det ditt fel?”

Jag får till svar ”han har fått sin dos” jag frågar ”hur mycket är det då?” Men får inget svar. Jag frågar flera gånger men han svarar inte hur mycket han gav honom. Istället säger han ”jag önskar jag hade ett trollspö så jag kunde trolla att ni aldrig kom hit”

Han säger att han ska fixa alla papper och skicka till mig, jag säger ”tack” då blir han upprörd och höjer rösten, ”DU SKA INTE SÄGA TACK, JAG HAR DÖDAT DIN HUND!”
Jag säger att jag måste gå ut och ringa mina föräldrar, Jens tar då tag i mina armar hårt och säger ”nej, sätt dig ner!” Men jag svarar att ”vill jag ringa så gör jag faktiskt det.” Jag ringer och de skyndar sig iväg för att komma till oss.
När jag står där inne igen och klappar på Ozzy kommer Elizabeth fram till mig och jag förklarar för henne att jag och den här lilla hunden gör allt tillsammans. Hon säger att ”det här är väldigt tråkigt men shit happends och nu gjorde det de”. Jag är chockad som det är och får inte fram ett svar till hennes kommentar.

Hon fortsätter att prata om Jens hur duktig han är som veterinär och att något sånt här har aldrig hänt. Hon pratar om honom som att han inte är där, men ändå står han en bit bort! Han säger nu ”det är mitt fel” och jag frågar ”vad hände?” han svarar nu istället ”det är inte mitt fel” och börjar prata om sitt trollspö som han inte har. Klockan är nu strax efter 16.00 och de hänvisar oss till parkeringen, om dom inte ska ta hand om Ozzy, jag frågar vad de ska göra med honom då och hur vi ska gå tillväga. De svara bara att de hjälper till med kremering.

Jag sätter mig i baksätet på bilen med dörren öppen, antagligen har jag aldrig varit så chokad och ledsen. Elizabeth kommer fram till mig och sätter sig på huk, hon tittar på mig och för första gången ser hon lita ledsen och berörd ut. ”Han var så söt och charmig, ni är så fina och du är så söt, du ska inte vara ledsen” säger hon innan hon går iväg.

Och där sitter jag, med min döda hund i famnen.


Dagen efter skriver jag ett sms till Elizabeth, jag är så ledsen och vill inte prata med någon. Jag ber henne skicka alla papper som finns på Ozzy via mejl, men får inget svar. Jag skriver ett sms till att det vore väldigt bra om jag fick mejlet jag bad om det är jobbigt som det är, går det skicka via mejl så gör det gärna nu.
Några timmar senare ringer Jens Melander och säger att ”det måste tyvärr skickas via post.” Kunde inte bara Elizabeth skrivit det tillbaka?
När vi väl får brevet ser vi att det inte är alla papper, så vi får ta kontakt med kliniken igen. Nu har vi alla papper...
Ozzy obducerades och det visade att han var frisk, det man inte kunde se eller få fram var hur mycket han fick i sina sprutor.
Jag har varit i kontakt med flera veterinärer och även en läkare på Ryhov som undrar om han fick en kanyl i tassen och det fick han inte.
De har alla sagt samma sak, att får man en spruta för att vakna i musklerna kan det ta upp till 20 min innan djuret vaknar. Borde inte en veterinär veta det efter 23år. Han vägde inte Ozzy, hur kan han veta att han har fått rätt dos?
Vi blev inte informerade om några risker som Elizabeth pratade om, enligt henne var det var och varannan hund som dog vid narkos. Hade hon sagt det innan hade jag åkt direkt. De här två människorna har varit obeskrivligt respektlösa och de tar inget ansvar över vad som hänt och borde nog inte jobba med människor eller djur.
Jens Melander har sedan tidigare inget bra rykte och vi har fått höra många historier om hur han hanterat djur fel, synd att vi inte fickhöra det innan då hade Ozzy antagligen fortfarande varit i livet.

Min bubbla är mitt hem

Jag fortsätter leva i min egen bubbla. Där trivs jag bäst. I min privata bubbla känner jag mig som hemma. Där får jag vara ifred från omvärlden.

Trots behovet av tid för mig själv, tid utan tider, behöver jag ändå komma ut ibland. Skönt när jag får styra över det själv. Ikväll lyckades jag ta mig hemifrån en stund. Tog en tur till affärn o inhandla lite saker. Ska försöka att inte vara hungrig nästa gång jag handlar. Blev lite impuls. Köpte mer än planerat. Men bara i matväg. :)

Snart är det torsdag. Inget jag längtar efter. Har boendestöd då o det innebär att jag har en tid att passa o en stund med sällskap. Vet inte vem som kommer av de som brukar komma hit. Det visar sig. Jag vet vem jag hoppas på i a f. Hoppas rätt person kommer hit. Eftersom jag mår som jag gör gäller det att inte fel personer kommer hit. Är lättirriterad ännu även om dessa dagar i mitt eget sällskap gjort mig lite lugnare.

Just nu känner jag mig så lugn att jag inte har lust att prata med någon. Har inget emot att sitta i tystnad. Mina älskade katter är just nu det ända sällskap jag behöver. De är min medicin i livet. <3
Hoppas jag kan bevara mitt lugn framöver. Vet att jag rent realistiskt kommer pendla i humöret. Men känslan jag har nu känns bättre än irritation.

Att inte ha tider att passa känns bäst just nu. Tider stressar mig. Jag reagerar inte bra på stress. Jag har varit deprimerad flera gånger tidigare. För varje gång blir det svårare att komma tillbaka, speciellt om jag inte har bra stöd o rätt verktyg. Dock finns det vissa skillnader, jag vet bättre nu hur jag ska hantera detta även om det är svårt. Jag lyssnar bättre på mig själv nu o mitt inre. När jag säger högt till någon hur de ska bemöta mig eller inte bemöta mig är det viktigt att den personen lyssnar.

Förr tog jag bara emot när folk komma med sina negativa kommentarer o "goda råd" utan att jag bett om dom. Numera säger jag ifrån på skarpen. Jag tål inte att folk säger åt mig vad jag ska o inte ska göra, speciellt när det handlar om min vikt. Mitt liv är mitt o ingen annans. Om jag inte bett om några råd eller kommentarer om min vikt o mitt liv, ja då är det bäst folk håller tyst.

För varje gång någon säger åt mig bygger den personen en bit till på muren mellan mig o den personen, detta oavsett vem det är. Mer o mer blir jag irriterad på den personen. Finns sådana personer i mitt liv som jag sagt åt på skarpen flera gånger. De personerna hänger just nu löst. De fattar inte ens hur löst de hänger.

Något som också är viktigt är att inte provocera mig, speciellt om jag blir irriterad o arg. Då byggs muren på ytterligare... Jag begär inte att vi ska tycka lika om allt, men viktigt att respektera att jag tycker o känner som jag gör. Speciellt viktigt är det att inte förstöra något som jag är glad över. Då respekterar man inte mig som person överhuvudtaget.

En del människor är så förbannat klumpiga i sitt sätt gentemot mig att jag inte vill berätta saker längre o tar avstånd mer o mer. Det ska räcka med att jag säger ifrån 1 gång!

Med en del personer kan jag tycka det är kul med diskussioner, men då med folk som är med på lika villkor o som jag kommer överens med. Nån som har glimten i ögat under dessa diskussioner.

måndag 1 oktober 2012

Min alldeles egna värld!

Idag har jag levt i min alldeles egna värld. Bara varit för mig själv. Bara varit i min egna bubbla har varit skönt. Det enda som fått bryta sig in i min bubbla idag är min käraste vän M som ringde tidigare o mamma som varit förbi en sväng.

De dagar jag mår som sämst är mina föräldrar de enda människor jag klarar av att ha kontakt med. Bara är så. Jag må va vuxen, men behöver mina föräldrar mer än jag kan inse. Tur de finns så nära ändå.

Skulle egentligen varit iväg på vattengympa idag, men ville stanna inne i min egna bubbla. Har inte något planerat resten av den här veckan annat än boendestödet. Räcker så för mig. Vet att jag behöver ta mig utanför dörren o uträtta ett ärende. Men det ärendet är på tider som passar mig, när jag vill. Tur det, för orkar inte med att passa tider. Vad mer som sker i veckan får tiden utvisa. Har i a f mig själv o mina fantastiska katter som jag älskar mer än något annat. De är mitt liv!

Min värld är bara min!