Uppfattat?

Just nu vill jag bara vara ifred. Känner mig trött o småirriterad. Då är det bäst jag är för mig själv. Finns vissa människor i denna värld som frambringar denna irritation. Speciellt de som tror de vet bättre än mig o hela tiden försöker sätta sig över mig. När ska dessa individer inse att jag faktiskt är en bättre människa än de tror o att jag faktiskt i mångt o mycket är mycket smartare än dom, definitivt när det gäller mitt liv. Inte sagt att de är dumma o jag är bättre. Jag är smart, vis o klok där det räknas. Samtidigt har jag något som kallas sunt förnuft.

Visst, jag är inte perfekt. Är bara människa. Men jag anser mig vara en bra sådan med mycket medkänsla o av nån anledning har koll på mycket här i världen, dock inte allt.

Jag är så trött på att behöva förklara mig för folk. Tycker att det räcker med ett ja eller nej ibland. Gillar heller inte människor som envisas med att provocera mig. Dessa personer sjunker mer o mer i mina ögon.

Jag respekterar att alla inte tycker som jag o att alla inte är lika. Tråkigt om alla tyckte lika o var likadana. Jag kräver faktiskt samma respekt tillbaka. Ja kräver, inte ber om, jag kräver. Så trött på översittare. Bara för att en del personer är äldre än mig eller har gjort saker jag inte gjort mm betyder det inte att de är smartare än mig eller kan bättre. Faktiskt betyder det inte ett skit.

Kan man inte respektera mig så tänker jag banne mig inte respektera dessa personer. Har varit för snäll för länge! Jag är jag o jag sätter mig själv först!

Oavsett vad de personer jag just nu irriterar mig på har för anledning till deras ageranden gentemot mig så tror jag inte på dom. Flera gånger har jag fått höra att det är för mitt eget bästa, för att de bryr sig o massa annat. Men ärligt talat tror jag inte längre på det eftersom jag flera gånger sagt ifrån vissa saker. När jag sagt stopp, nej, sluta mm så menar jag verkligen allvar. Jag har rätt att säga ifrån när jag upplever nåt som kränker mig mm. Jag tror faktiskt att de som säger att de gör o säger saker för att de bryr sig om mig mm bara vill säga sina saker till mig för att det är de inte kan hålla tyst, inte av omtanke.

Vad du/ni än säger; JAG HAR HÖRT DET FÖRUT!!! Vill jag ha råd ber jag om det. För varje gång jag får höra det jag sagt ifrån betyder det att jag bryr mig mindre o mindre om dessa personer o att min respekt för dom försvinner. Tilliten gentemot dom har redan förstörts tyvärr. Jag tänker inte anförtro mig till dessa något mer o heller inte berätta saker även om de inte är hemliga, inte ens positiva saker. Jag svarar på tilltal, men det är också allt. Tänker inte delge händelser i mitt liv hur som helst. Får jag en fråga svarar jag om jag känner för det.

Detta gäller speciellt vissa personer, men bra om alla tar det till sig, för jag skiter i vem du är, vän, släkting, myndighetsperson eller andra, HAR JAG SAGT IFRÅN ÄR DET SÅ!!! Det ska räcka med att jag säger nej 1 gång!

Mitt liv är mitt o ingen annans! Jag är den jag är på gott o ont. Acceptera mig för den jag är eller försvinn. Så less på personers som försöker ändra på mig o tror de vet bättre jämt. Jag har rätt att bli accepterad precis som vem som helst annars.

Bara för att jag är tjock, har adhd o andra problem gör det mig inte till en idiot! Tala inte om för mig hur jag ska leva mitt liv. Visst behöver jag ändra på vissa saker, men det måste komma från mig o behöver jag hjälp ber jag om den!

Kom ihåg; MITT LIV ÄR FORTFARANDE MITT!