Jag fortsätter leva i min egen bubbla. Där trivs jag bäst. I min privata bubbla känner jag mig som hemma. Där får jag vara ifred från omvärlden.
Trots behovet av tid för mig själv, tid utan tider, behöver jag ändå komma ut ibland. Skönt när jag får styra över det själv. Ikväll lyckades jag ta mig hemifrån en stund. Tog en tur till affärn o inhandla lite saker. Ska försöka att inte vara hungrig nästa gång jag handlar. Blev lite impuls. Köpte mer än planerat. Men bara i matväg. :)
Snart är det torsdag. Inget jag längtar efter. Har boendestöd då o det innebär att jag har en tid att passa o en stund med sällskap. Vet inte vem som kommer av de som brukar komma hit. Det visar sig. Jag vet vem jag hoppas på i a f. Hoppas rätt person kommer hit. Eftersom jag mår som jag gör gäller det att inte fel personer kommer hit. Är lättirriterad ännu även om dessa dagar i mitt eget sällskap gjort mig lite lugnare.
Just nu känner jag mig så lugn att jag inte har lust att prata med någon. Har inget emot att sitta i tystnad. Mina älskade katter är just nu det ända sällskap jag behöver. De är min medicin i livet. <3
Hoppas jag kan bevara mitt lugn framöver. Vet att jag rent realistiskt kommer pendla i humöret. Men känslan jag har nu känns bättre än irritation.
Att inte ha tider att passa känns bäst just nu. Tider stressar mig. Jag reagerar inte bra på stress. Jag har varit deprimerad flera gånger tidigare. För varje gång blir det svårare att komma tillbaka, speciellt om jag inte har bra stöd o rätt verktyg. Dock finns det vissa skillnader, jag vet bättre nu hur jag ska hantera detta även om det är svårt. Jag lyssnar bättre på mig själv nu o mitt inre. När jag säger högt till någon hur de ska bemöta mig eller inte bemöta mig är det viktigt att den personen lyssnar.
Förr tog jag bara emot när folk komma med sina negativa kommentarer o "goda råd" utan att jag bett om dom. Numera säger jag ifrån på skarpen. Jag tål inte att folk säger åt mig vad jag ska o inte ska göra, speciellt när det handlar om min vikt. Mitt liv är mitt o ingen annans. Om jag inte bett om några råd eller kommentarer om min vikt o mitt liv, ja då är det bäst folk håller tyst.
För varje gång någon säger åt mig bygger den personen en bit till på muren mellan mig o den personen, detta oavsett vem det är. Mer o mer blir jag irriterad på den personen. Finns sådana personer i mitt liv som jag sagt åt på skarpen flera gånger. De personerna hänger just nu löst. De fattar inte ens hur löst de hänger.
Något som också är viktigt är att inte provocera mig, speciellt om jag blir irriterad o arg. Då byggs muren på ytterligare... Jag begär inte att vi ska tycka lika om allt, men viktigt att respektera att jag tycker o känner som jag gör. Speciellt viktigt är det att inte förstöra något som jag är glad över. Då respekterar man inte mig som person överhuvudtaget.
En del människor är så förbannat klumpiga i sitt sätt gentemot mig att jag inte vill berätta saker längre o tar avstånd mer o mer. Det ska räcka med att jag säger ifrån 1 gång!
Med en del personer kan jag tycka det är kul med diskussioner, men då med folk som är med på lika villkor o som jag kommer överens med. Nån som har glimten i ögat under dessa diskussioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar